Graven sägs vara bortåt 9000 år gammal. Det innebär att nordöstra Skåne är en plats där det funnits människor levat och verkat under lång tid. Där det finns människor, finns det kultur.
Det är spännande att tänka sig in i deras liv som jägare, fiskare och samlare. Med i våra ögon enkla verktyg och vapen för att klara livets nödtorft.
Men vad tänkte de, hur uppfattade de omvärlden omkring sig? Sjöng de, spelade de, försökte de avbilda sin omvärld på något sätt? Frågorna är många, spekulationerna ännu fler.
Men hon hittades begravd, sittandes med några saker i graven. Någon form av tro och uppfattning om sin tillvaro tyder detta på.
Jag växte upp bara några kilometer från hennes grav. I skolan läste vi om henne, det var ju spännande, det var ju alldeles "runt hörnet". Men besökte jag denna gravplats? Nej.
Det var för någon vecka sen som jag och min fru körde förbi denne plats. En pytteliten skylt visade var gravplatsen var. -Nä, nu ska det ske. Det är väl typiskt att saker som finns precis under vår näsa ser vi inte. Men att åka till andra sidan av jordklotet för att titta på liknande saker, det går bra.
Platsen ligger ner mot Oppmannasjön, strax bakom dig har du då Ivösjön. En naturskön plats, med rika möjligheter att fiska och jaga. Att de valde denna plats att leva och verka på kan man förstå.
Läste i en intervju för några månader sen, om en man som samlade på immateriella saker. D.v..s.
upplevelser.Saker kan man samla på, tills de tar all ens tid och plats. Men upplevelser de har du i ditt minne. Så länge du kan minnas, har du dem. En fin tanke i vår materiella värld. Så jag försöker tillämpa detta mer och mer. Ex.vis du kan njuta av en tavla, utan att äga den. Precis som du njuter av ett musikstycke i samma stund som det framförs.