En omtumlande sommar.

Foto: Ewe Hogland

Denna sommar har varit speciell på många sätt. I början på juni fick jag ett meddelande på jobbet, att min mor kommit in på sjukhuset, med hjärnblödning. Några dagar då vi fyra syskon turades om att vaka hos henne, tills hon några dagar senare gick bort.

Mycket arbete med att avsluta abonnemang av olika slag, lägenhet o.s.v.

Märkligt hur en människas liv reduceras allt eftersom byråkratin efter dennes död, framskrider.

Denna reducering börjar egentligen tidigare. Bara att åldras är en process som reducerar, utestänger. Speciellt i den tid som nu varit, under pandemin. Min mor levde precis som så många andra isolerad, för att undvika smittan av Covid-19.

Jag och min bror handlade till henne varje vecka, men man märkte att isoleringen, utestängningen satte sina spår. No man is an island.

Själv så gick jag under sommaren i pension. Kan vara skönt, kanske. Men det är också en reducering, en utestängning. Men helt utestängd är jag inte ännu, är timanställd, så jag får komma in i verkligheten nu o då.

Men ljuspunkter i sommar har det också varit, det har öppnats upp för mer publik på olika evenemang. Återkommer om det.