I dec.2020, var vi hemma p.g.a. vi var sjuka i Corona.  Då passade det ypperligt att 

titta på TV - serier, i form av en komplett dvd - box med Downtown Abbey. Ett

magnifikt kostymdrama från första halvan av 1900 - talet. 

Det jag slogs av var noggrannheten  i alla detaljer. förutom rekvisitan, så var det 

ljud, ljus, kameravinklar o.s.v.  Ljudet klart och tydligt, konversationer gick att 

urskilja, bakgrundsljud var just bakgrundsljud.

Ljussättningen noga genomtänkt och ett mycket snyggt foto och filmspråk.

Britter tycks var mästare på sådana serier

Såg på TV igår, unge kommissarie Morse, en mycket fin sekvens där kameran

följde honom från bottenvåningen och upp till nästa våning. Mästerligt filmat.

Sen tänker jag på vad svenska serier presterar. De fallerar ofta i ett lite slappt

bildspråk, svag ljussättning. Men framför allt är det ljudet som fallerar. Går inte

att urskilja konversationen, störande bakgrundsljud. Vi brukar koppla in text

via text - tv för att inte missa alltför mycket.

Det sitter i detaljarbetet, väljer brittiska serier före svenska, just därför.